Ny kapellidé – bra ide

Latvija tycker att det är en rätt gosigt att få gå i ide över vinterhalvåret. Det ville vi gärna hörsamma. Emelie med Stanley samlade därför Pelle, Harald och Kent till en barmhärtighetsinsats.

Chefsideologen, Harald, lanserade en ny idé för säsongen. Utifrån den så spånade vi oss vidare fram till ett lyckat slutresultat. Idén byggde på att vi i år inte hade någon fristående ställning. Den pajade under vinterns kraftiga snö- och istryck. Därför skulle vi istället prova att lägga nocken direkt på båten med stöttar och lanor ut mot sidorna för presenningen. En ny sådan hade också införskaffats på morgonen denna härliga, soliga, men kalla oktoberdag. Det första problemet uppstod när vi kom på att vi saknade en riktig stege för att komma i och ur båten. Det löste vi med en transportvagn från båtklubben och ställde Latvijas lilla 3-trapsstege på. Den förankrades i aktern och på det sättet slapp vi alltför avancerade Tarzan-övningar.

Efter att noga ha diskuterat oss fram till en strategi för hur vi skulle attackera kapellbygget så kom vi äntligen igång. Då var det dags för en fika i solen vid klubbstugan. Stanley deltog med lust och glädje. Därefter snickrade vi på tills det blev mörkt. Det fanns lyckligtvis två lyktstolpar i närheten så vi kunde fortsätta arbetet som nu flöt på riktigt bra. Harald åkte iväg och provianterade några sallader. Tyvärr pågick ett klubbmöte i klubbhuset så dessa fick avnjutas i sittbrunnen. Burr, det var kallt! Arbetet fick senare avbrytas p g a att skruvdragarens batteri tog slut.

Nästa dag fortsatte Pelle och Kent på eftermiddagen med nyladdat batteri. Vädret höll i sig och var lika vackert som gårdagen. Tyvärr var kameraförberedelserna dåliga. Det blev endast ett fåtal bilder innan batteriet tackade för sig. Vi la ner mycket möda på att få till en stadig akterstolpe som vi annars såg som en svag punkt. Till slut hade vi en bra lösning på plats. Harald anslöt på kvällen och vi hade inte blivit klara annars. Innan presenningen skulle läggas på så fäste vi trasor på strategiskt känsliga punkter för att den inte skulle skavas sönder. Sent på kvällen kunde vi äntligen dra över presenningen som vi sedan hängde vattendunkar i på sidorna och knöt ihop vid för och akter. Mycket trötta men nöjda kunde vi åka därifrån efter att varit tvungna att skrapa bilrutorna.

Några reflektioner och lärdomar:
Vi löser oftast problemen på ett bra sätt vartefter de dyker upp, men förberedelser med bra kommunikation underlättar. Allting tar mycket längre tid än man tror och man behöver vara minst tre för att arbetet ska flyta på.

foto och text av Kent

Säsongspremiär

Pelle, Ulrik och jag tog en onsdag mitt i juli ut Latvija på säsongens första seglats. Vi ville testa och se hur allting fungerar, och speciellt få en liten besiktning av de utbytta detaljerna såsom vajer, vantstag och schackel.

Det var strålande fint väder med hygglig vind, men som vanligt tog det ganska lång tid innan vi kom ut. Tyvärr hade vi inte varit ute länge förrän Ulrik kände sig lite dålig. Kanske en reaktion på hans deltagande i Vansbro-simmet någon dag innan och att han hastigt fick jäkta upp för att segla med oss? Vi lämnade av honom vid Klubbensborgs brygga.

Pelle och jag la därefter till vid en boj utanför Villan för ett dopp ifrån båten och samtidigt få testa om den gamla och trasiga badstegen gick att använda. Det visade sig att den inte höll för påfrestningarna att klänga sig upp från vattnet. Vi badade en i taget och Pelle lyckades efter stor möda ta sig ombord med viss assistans. När det var min tur gav den vika och sprack. Till slut fick jag kravla mig upp på närmsta brygga och bli upphämtad med Latvija.

Nu var vi hungriga båda två och vräkte i oss av medhavd spis. Pelle kände för mer badande och konstruerade därför en sinnrik reptrappa i fören som han använde för att ta sig ner i vattnet. Så långt gick ju allt bra, men att komma upp igen var, trots alla justeringar, betydligt värre. Pelle kämpade duktigt på, men mycket snart började han bli blå. (Så poetiskt!) Det var bottenfärgen som inte tålde att ingå i trapetskonsterna. Nåväl, skam den som ger sig, han hade varken slut på idéer eller initiativförmåga. Simmandes ville han nu bogsera Latvija till bryggan för att komma ombord igen. Sagt och gjort, i med förtampen och så bar det iväg. (Pelle skulle ju absolut kunna ta mindre bogserjobb i skärgården under sommarmånaderna.)
Bryggan visade sig faktiskt ha en liten stege invid land så även jag beslutade mig för ett snabbdopp innan vi for vidare. Vi var båda rätt slut efter dessa strapatser. Vindarna var lite växlande och vid ett tillfälle när vi kryssade oss fram så lossade faktiskt det nya vantstaget. Snabbt föll vi av från vinden och det gick rätt snabbt för Pelle att åtgärda. Vi seglade på i den bitvis lite byiga vinden, men snart var vi fikasugna och började samtidigt att förbereda för hemfärden. Trots trötthet och knixiga vindar så tog vi oss välbehållna hem och angjorde med en snygg landning. Skönt att ha en motor som startar lätt…

Ha en fortsatt trevlig sommar

Kent

Latvija - nu seglingsklar!!!

Lagom till semestern är Latvija nu redo för säsongen. Detta efter en hel del arbete, gemenskap, samt välsignelser från vänner, föräldrar och från ovan. Luckan är förtejpad (håller dock inte att stå på!), den trasiga vajern är utbytt, ny förtöjningstamp fixad, mm.
Det kan också nämnas att Harald hjälpte oss att hitta någon som vi kunde köpa båtvakten av den här sommaren, som visade sig ligga på ett olyckligt datum för de flesta av oss. Så nu behöver vi inte bekymra oss mer över detta i sommar!
Som jag hoppas ni ser på de senaste bilderna har vi efter mycket möda rengjort henne från alla svarta fläckar hon fått efter vintrarna utomhus. Så nu är det vita verkligen vitt. Först när detta blivit gjort har jag insett att Latvija ju faktiskt bär försoningens färger (+ lite blått, förstås):

"Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN.

Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita,

om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull."

Jesaja 1:18, Sv. Folkbibeln

Mastning av Latvija 3 juli

Vi samlades några stycken på fredagskvällen den 3 juli för att masta Latvija. Solen höll sig framme en hel del och Greger var redan igång på bryggan med att ordna till den nya vajern.
Det var två nya bröder med oss, Ulrik och Peter, som kände varandra visade sig på olika håll också känna Emelie. Roligt att se hur Herren använder Latvija för att fläta ihop människor i en gemenskap i hans namn.
Pelle skaffade fram några verktyg som saknades och under tiden kunde vi snabbt kasta i oss den medhavda salladen. Vajern åsamkade oss en hel del problem, men efter mycket om och men så var den till sist på plats.
Vi fick en ofrivillig seglats och anledning att provstarta motorn för säsongen när vi skulle vända båten med endast en paddel. Vinden tog henne och vi drev allt längre bort från kajplatsen inne i marinan. Först när Greger fick ordning på alla knappar och reglage och motorn gick igång kunde vi pusta ut.
Emelie, som varit och spelat Fia med sin morfar på sjukhuset, kom något senare med lite beställd mat. Hon tog tag i fotograferandet inför mastningen.

Kent

Latvija rumpmålas 1:a Maj 09

Latvijas vänner samlades en solig dag i början på maj för vårstädning och för att ge henne lite bättre färg på köl och bottenskrov. Vi träffades först i Emelies föräldrars trädgård och drog upp riktlinjerna över en kopp fika.

Väl nere vid marinan anslöt Pelle och senare också Per-Martin till kärntrupperna. Stämningen och humör var på topp så arbetsfördelningen med syssloområden och liknande gick väldigt lätt. Det var heller inget fel på arbetsmoral och uppfinningsrikedom. Alla var glada och fokuserade på slutmålet – att göra henne klar för sjösättningen kommande dag. Under tiden vi slipade och skrapade bort gammal färg så sjöngs det och vitsades. Latvija tömdes på en hel del uttjänat bråte som bars bort till sop- och miljöstationen. Greger lyckades täta däcksluckan, men även andra uppkomna problem fick sina innovativa lösningar.

Det mesta av den nya fina färgen blev kvar på skrovet när vi tog bort maskeringstejpen och snart stod Latvija klar med ett nymålat blått skrov. Färgen hade även räckt till rodret som också behövde få en lite extra finish.

Vi kände oss nöjda och glada över slutresultatet och Emelies mamma bjöd alla på inköpt pizza med förfriskning. Den avnjöts i den strålande majsolen nere på marinans trevliga uteplats.
Tack för generositeten, och till alla för fin gemenskap och ett gott dagsverke!

Kent