Chefsideologen, Harald, lanserade en ny idé för säsongen. Utifrån den så spånade vi oss vidare fram till ett lyckat slutresultat. Idén byggde på att vi i år inte hade någon fristående ställning. Den pajade under vinterns kraftiga snö- och istryck. Därför skulle vi istället prova att lägga nocken direkt på båten med stöttar och lanor ut mot sidorna för presenningen. En ny sådan hade också införskaffats på morgonen denna härliga, soliga, men kalla oktoberdag. Det första problemet uppstod när vi kom på att vi saknade en riktig stege för att komma i och ur båten. Det löste vi med en transportvagn från båtklubben och ställde Latvijas lilla 3-trapsstege på. Den förankrades i aktern och på det sättet slapp vi alltför avancerade Tarzan-övningar.
Efter att noga ha diskuterat oss fram till en strategi för hur vi skulle attackera kapellbygget så kom vi äntligen igång. Då var det dags för en fika i solen vid klubbstugan. Stanley deltog med lust och glädje. Därefter snickrade vi på tills det blev mörkt. Det fanns lyckligtvis två lyktstolpar i närheten så vi kunde fortsätta arbetet som nu flöt på riktigt bra. Harald åkte iväg och provianterade några sallader. Tyvärr pågick ett klubbmöte i klubbhuset så dessa fick avnjutas i sittbrunnen. Burr, det var kallt! Arbetet fick senare avbrytas p g a att skruvdragarens batteri tog slut.
Nästa dag fortsatte Pelle och Kent på eftermiddagen med nyladdat batteri. Vädret höll i sig och var lika vackert som gårdagen. Tyvärr var kameraförberedelserna dåliga. Det blev endast ett fåtal bilder innan batteriet tackade för sig. Vi la ner mycket möda på att få till en stadig akterstolpe som vi annars såg som en svag punkt. Till slut hade vi en bra lösning på plats. Harald anslöt på kvällen och vi hade inte blivit klara annars. Innan presenningen skulle läggas på så fäste vi trasor på strategiskt känsliga punkter för att den inte skulle skavas sönder. Sent på kvällen kunde vi äntligen dra över presenningen som vi sedan hängde vattendunkar i på sidorna och knöt ihop vid för och akter. Mycket trötta men nöjda kunde vi åka därifrån efter att varit tvungna att skrapa bilrutorna.
Några reflektioner och lärdomar:
Vi löser oftast problemen på ett bra sätt vartefter de dyker upp, men förberedelser med bra kommunikation underlättar. Allting tar mycket längre tid än man tror och man behöver vara minst tre för att arbetet ska flyta på.
foto och text av Kent
