”Segling” – en onsdag kväll

Efter stor osäkerhet gällande vädret och vilka som skulle komma med så blev det i alla fall en tur på onsdagskvällen. Det var mycket vatten i båten efter allt regnande och när Ulrika och jag kom så satt Emelie redan och öste hinkvis. Per-Martin hade slutit upp som vår ”skeppare” och Daniel, Sara o Malin anslöt sig också till sällskapet så vi blev hela sju stycken inalles. Vi slöt upp bakom klyschan om ”hjärterum”…

När alla väl hade kommit i båten och vi lyckats få snurr på motorn så bar det av ut på böljan. SMHI fick rätt i sin prognos om en solig kväll. Det fanns lite vind också, så upp med seglen, här skulle seglas! Upp kom de, efter lite om och men, men då hade tyvärr vinden redan seglat iväg. Snopet – men vi uppskattade i alla fall motorns tystnad och naturens övriga element. Emelie tog post på fördäck och vår skipper höll humöret uppe i sittbrunnen medan han kryssade och slog på stället. Alla deltog i dramat och stämningen var god. Kamerorna kom väl till pass för att fånga dessa minnesvärda ögonblick. Ja, det var härligt! Och som inte det räckte så plockade vi fram det medhavda fikat vilket utlöste hängivna ovationer!

Men Gud ville inte vara sämre utan visade upp ett skådespel på kvällshimlen som pågick ända in i hamn och då liknade det ett enormt flammande eldhav. Alla amatörfotografer fick sitt lystmäte. Det blev en oförglömlig kvällsseglats. Nåja, vad gäller det där med segling så var det visst några som hade lite filosofiska funderingar.

Vi avslutade kvällen i bön och tackade Herren för den underbara skapare och vän som han är.

Kent

Omdöme efter två turer

Vi tycker rent allmänt att Latvija känns väldigt bra att segla. Seglen är fina och den nya motorn fungerar utan anmärkning. Det finns naturligtvis en massa saker att ta itu med på en gammal båt och vi har satt upp en lista. Vi funderar också över lösningar på att enklare kunna förtöja henne i hamn.

Kent

Loggbok 1 augusti

På fredagen den 1 augusti togs Latvija ut på sin andra tur. Det blev ett varv runt Stora Essingen och i Emelies frånvaro klev Eva in som supporter. Harald och Pelle är skippers och vi andra lätta matroser och allmänna hoppilandkrabber, men vi lär oss lite vartefter.

Med gott humör, fint väder och god seglarvind så lämnade vi Hägerstens marina bakom oss. Vi hade begränsad tid så det blev en liten sväng in mot staden, men redan när vi närmade oss Gröndalsbron i Essingesundet så avtog vinden markant. Väl inne i Mariebergsfjärden så hade den så gott som upphört och vi beslutade oss för att segla ut igen. Vi tog kurs på Esssingebron och med nöd och näppe tog vi oss ut i Essingefjärden för segel.

Efter att ha legat och guppat utanför Fredhäll en tid med flämtande segel så vissnade vi och gick för motor ut längs Äppelviken. Där stannade vi till vid en brygga för ett snabbt dopp. Ett stort åskmoln tornade upp sig norr om oss så vi beslutade att gå vidare ut i Mälaren där sol och vind uppehöll sig.

Stämningen var god trots prövande stress, irritation och flera viljor. Efter att alla fått mat blev det en fika vid en boj nedanför Mälarhöjden innan hemfärden. Vi klarade oss undan åska och oväder som kretsade kring huvudstaden och hann precis lagom i hamn för avtalad tid. Pelle och jag stannade och tog hand om båten och rulla ihop seglen som Harald lärt oss. Han höll en liten grundkurs på bryggan efter 1:a turen. Se upp bara för all fågelexkrement!

Det blev ett dopp till i hamnen innan Siv, Emelies mamma, kom för att hämta båtnyckeln. Hon och Greger skulle ta en kvällstur med Latvija.

Kent

Loggbok 30 juli

Efter flera veckors stiltje var folk tillbaka efter semestrar och utlandsvistelser. Kent, Harald, Pelle, Ulrika och jag ville nu se vad Latvija gick för denna fantastiska sommardag.

Inför sommarens premiärtur hade jag tänkt tvätta Latvija, men tyvärr var högtryckstvätten borta. Därför mötte vi en rätt skitig båt nere vid båtklubben denna tidiga eftermiddag. Det tog en bra stund att städa ur henne från gammalt skräp, samt fixa till tampar och skot.

Själv blev jag stungen av en geting - aj - vilket påminde om att det kunde vara bra med en bönestund inför dagen, om beskydd och välsignelse. Vissa kände sig också tvungna att ta ett dopp redan innan utfärden. Man över bord!

Det fanns ingen bruksanvisning i båten till den nya motorn, så jag fick ringa till pappa med mobilen. Genom telefoninstruktioner kunde Pelle tillslut få igång den. Den spann som en katt och vi kunde lägga ut!

När vi kommit ut puttrade vi lugnt på medan Harald och Kent försökte få upp seglen. Äntligen kom det stora ögonblicket då motorn kunde stängas av. För mig var det uppfyllelsen av en dröm och svar på bön att få vara ute med Latvija igen.

Det första jag la märke till var hur tyst det blev. Sedan högg vinden tag i seglet och vi började glida framåt av vindkraft! Det var så länge sedan jag seglade att jag glömt bort vilken frihetskänsla det är. Med Harald som instruktör fick jag också testa på att styra.

Vi kryssade oss fram förbi Klubbens Borg, Mälarhöjden och Sätra. Fort gick det inte... Först testade vi det lilla förseglet, men eftersom det inte var så mycket vind bytte vi ut det mot det större. De andra hade handlat matsäck och bjöd på kycklingsallad, och så fick vi mat ombord.

Alla badplatser som vi åkte förbi var proppfulla av folk och snart var alla otroligt badsugna igen. Vi hade precis spanat in en trevlig brygga när vinden ökade och vi fick jättefin seglingsvind. Så vi fortsatte ytterligare en bit innan vi lade till för bad, antagligen utanför Vårberg/Norsborg någonstans.

Latvija fick ligga och driva en bit ut medan en person fick passa att hon inte slet sig loss från förtöjningen eller körde in i bryggan. Sedan började det kvällas och vi hade fin slör (tror jag det heter) en god bit på tillbakavägen. Ulrika plockade fram kex och skorpor.

Ungefär utanför Klubbens Borg blev det tvärstopp och vi fick ta motorn hem. Det saknas lanternor så vi får inte bli kvar när det är alltför mörkt. Dessutom skulle inte seglen bli fuktiga av kvällsluften.

Väl iland igen avslutade vi med att tacka Herren för en fantastisk dag! Och så fick vi lära oss av Harald hur man skulle vika ihop seglen på rätt sätt. Det blev väldigt snyggt.

Äventyret var slut runt klockan 23, men inte seglingsentusiasmen. Eller som Pelle sjöng under dagen:

-Vi är de sanna entusiasterna!

Så Harald fick låna nyckeln för att de flesta i gänget skulle kunna ge sig ut igen redan under fredagen.