Efter flera veckors stiltje var folk tillbaka efter semestrar och utlandsvistelser. Kent, Harald, Pelle, Ulrika och jag ville nu se vad Latvija gick för denna fantastiska sommardag.
Inför sommarens premiärtur hade jag tänkt tvätta Latvija, men tyvärr var högtryckstvätten borta. Därför mötte vi en rätt skitig båt nere vid båtklubben denna tidiga eftermiddag. Det tog en bra stund att städa ur henne från gammalt skräp, samt fixa till tampar och skot.
Själv blev jag stungen av en geting - aj - vilket påminde om att det kunde vara bra med en bönestund inför dagen, om beskydd och välsignelse. Vissa kände sig också tvungna att ta ett dopp redan innan utfärden. Man över bord!
Det fanns ingen bruksanvisning i båten till den nya motorn, så jag fick ringa till pappa med mobilen. Genom telefoninstruktioner kunde Pelle tillslut få igång den. Den spann som en katt och vi kunde lägga ut!
Inför sommarens premiärtur hade jag tänkt tvätta Latvija, men tyvärr var högtryckstvätten borta. Därför mötte vi en rätt skitig båt nere vid båtklubben denna tidiga eftermiddag. Det tog en bra stund att städa ur henne från gammalt skräp, samt fixa till tampar och skot.
Själv blev jag stungen av en geting - aj - vilket påminde om att det kunde vara bra med en bönestund inför dagen, om beskydd och välsignelse. Vissa kände sig också tvungna att ta ett dopp redan innan utfärden. Man över bord!
Det fanns ingen bruksanvisning i båten till den nya motorn, så jag fick ringa till pappa med mobilen. Genom telefoninstruktioner kunde Pelle tillslut få igång den. Den spann som en katt och vi kunde lägga ut!
När vi kommit ut puttrade vi lugnt på medan Harald och Kent försökte få upp seglen. Äntligen kom det stora ögonblicket då motorn kunde stängas av. För mig var det uppfyllelsen av en dröm och svar på bön att få vara ute med Latvija igen.
Det första jag la märke till var hur tyst det blev. Sedan högg vinden tag i seglet och vi började glida framåt av vindkraft! Det var så länge sedan jag seglade att jag glömt bort vilken frihetskänsla det är. Med Harald som instruktör fick jag också testa på att styra.
Vi kryssade oss fram förbi Klubbens Borg, Mälarhöjden och Sätra. Fort gick det inte... Först testade vi det lilla förseglet, men eftersom det inte var så mycket vind bytte vi ut det mot det större. De andra hade handlat matsäck och bjöd på kycklingsallad, och så fick vi mat ombord.
Det första jag la märke till var hur tyst det blev. Sedan högg vinden tag i seglet och vi började glida framåt av vindkraft! Det var så länge sedan jag seglade att jag glömt bort vilken frihetskänsla det är. Med Harald som instruktör fick jag också testa på att styra.
Vi kryssade oss fram förbi Klubbens Borg, Mälarhöjden och Sätra. Fort gick det inte... Först testade vi det lilla förseglet, men eftersom det inte var så mycket vind bytte vi ut det mot det större. De andra hade handlat matsäck och bjöd på kycklingsallad, och så fick vi mat ombord.
Alla badplatser som vi åkte förbi var proppfulla av folk och snart var alla otroligt badsugna igen. Vi hade precis spanat in en trevlig brygga när vinden ökade och vi fick jättefin seglingsvind. Så vi fortsatte ytterligare en bit innan vi lade till för bad, antagligen utanför Vårberg/Norsborg någonstans.
Latvija fick ligga och driva en bit ut medan en person fick passa att hon inte slet sig loss från förtöjningen eller körde in i bryggan. Sedan började det kvällas och vi hade fin slör (tror jag det heter) en god bit på tillbakavägen. Ulrika plockade fram kex och skorpor.
Ungefär utanför Klubbens Borg blev det tvärstopp och vi fick ta motorn hem. Det saknas lanternor så vi får inte bli kvar när det är alltför mörkt. Dessutom skulle inte seglen bli fuktiga av kvällsluften.
Väl iland igen avslutade vi med att tacka Herren för en fantastisk dag! Och så fick vi lära oss av Harald hur man skulle vika ihop seglen på rätt sätt. Det blev väldigt snyggt.
Äventyret var slut runt klockan 23, men inte seglingsentusiasmen. Eller som Pelle sjöng under dagen:
Väl iland igen avslutade vi med att tacka Herren för en fantastisk dag! Och så fick vi lära oss av Harald hur man skulle vika ihop seglen på rätt sätt. Det blev väldigt snyggt.
Äventyret var slut runt klockan 23, men inte seglingsentusiasmen. Eller som Pelle sjöng under dagen:
-Vi är de sanna entusiasterna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar